26 augusti 2011

Undrar en sak.

Är det vanligt/normalt att vara utan sitt barn flera gånger i veckan? Har läst på flera olika ställen på facebook och bloggar där mammor är barnlediga hur ofta som helst.
Kan inte riktigt känna att det är rätt? Nu pratar jag givetvis utifrån mitt eget liv, men så som jag ser det så har föräldrarna valt sina barn och då ska dem också vara med dem mer ofta än sällan.
Jag valde Livia, jag har henne alltid bortsett från som idag när jag har något som måste göras där lillan inte kan vara med, och någon gång då och då (sällan) när jag ska på fest eller någon är sugen på extra Livia-mys.
Det är väl så det ska vara? Jag vill se det så i alla fall.
Och för den delen, hur kan man inte vilja vara med sitt barn? Hur jobbiga ungar än kan vara så är det ens egna, och det är värt det.

Lite småarg, men de är sånt man får ta. Kommentera och diskutera gärna, jag säger inte att jag har rätt men det är min uppfattning.

3 kommentarer:

Carina sa...

Ojdå låter verkligen som en heldag! :) ses på Söndag,kram kram

Jane sa...

Ja.. Ibland kan man läsa föräldrar som skriver att de ska "passa" sin son/dotter för att den andre ska jobba eller något.. Haha vadå passa liksom??!! Nä har man skaffat barn så får man leva sitt liv efter det.. För man vill väl spendera all tid med sitt barn??!! Sen är det klart att man ska få lite vuxentid ibland ;0)

Tina sa...

Emma!
Intressant att du tar upp detta! Jag och Gustavs pappa har "förmånen" att få ha Gustav lika mycket, dvs varannan vecka. Det är ett HELVETE den veckan jag är utan Gustav! Jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt! Märkligt, men det verkar som om mitt immunförsvar blir sämre. Kan ligga o gråta mej igenom hela dagar!! Går ofta o lägger mej typ 8 på kvällen, för att bli av med ensamheten o saknaden!
Något jag även har märkt, e att en del av mina väninnor (speciellt en) fantamaj sätter sin nye man, pojkvän eller va det nu e, FÖRE barnet/barnen!! En jag syftar på har sin son VARANNAN helg!! Sist sa hon: "Asså, jag har inte råd att ha honom denne helgen". Jag blev jävligt irriterad, o frågade hur hon tänkte?? De e nämligen så att hon har en ny man i sitt liv. De bråkar (oftast pga spriten) titt som tätt, men just den här helgen var de sams... Blev så störd att jag sa ifrån. Våra åsikter skiljer sig uppenbarligen så markant, så den vänskapen ligger just nu på is! Klarar inte av att höra det resonemanget hon för!!
Ha en fin dag, Emma, med din söta, söta dotter Livia! Och mannen, naturligtvis!=))
Kram från Tina

Skicka en kommentar